På något sätt tycker vi att det skulle vara bra att ha en fri vilja. En idé om att vi kan bestämma vårat öde (våran framtida position). Men inte vår dåtida position.
Konsekvensargumentet är för inkompatibilism: Eftersom allting är determinerat så kan vi inte ha fri vilja i en deterministisk värld.
Klassisk kompatibilism: I den faktiska världen måste jag handla som jag handlar, givet att den är deterministisk. Men vi kan tänka oss en alternativ begynnelsekonfiguration som förändrar vårat öde. Det spelar ingen roll om något är determinerat, vi vill betona att jag upplever inget tvång när jag gör mina handlingar (oftast) och i en sån situation kan man påstå att jag handlar fritt. Motsatsen till en fri vilja skulle vara att någon höll fast mig eller så, att jag upplever att jag blir styrd.
Frankfurt-exempel: Går ut på att vi antar att en person B har möjligthet att kontrollera en person A. Den här kontrollen kan gå till på lite olika sätt. (Frankfurt: B har planterat ett litet chip i A:s hjärna).
B vill att A ska utföra en handling H. H är moraliskt förkastligt (Döda, göra ibrott, rösta på en viss person). A hade inte egentligen tänkt utföra H men B kan styra så att A utför H.
Antag att A också vill utföra H. I en sån situation behöver inte B ingripa. A utför i "egen vilja"
2 Frågor:
Hade A kunnat avstå från att göra H? Intuitivt: Nej, B hade ingripit.
Är A ansvarig för att ha utfört H? Intuitivt: Ja, B ingrep aldrig.
Det här antyder att moraliskt ansvar kräver inte alternativa möjligheter. Uppenbarligen finns det någon slags konflikt här. Vad är det viktiga med en fri vilja?
Poängen med fri vilja är att vi vill kunna göra människor moraliskt ansvariga för våra handlingar //Frankfurt. Om man gör något så ska man kunna bestraffa eller belöna med moralisk backup.
Frankfurts hierarkiska teori: Man kan klassifiscera våra vilja eller begär i olika nivåer eller ordningar.
1a ordningens vilja/önskningar: Vilja att handla på ett visst sätt. (Jag är hungrig och känner 1a ord. vilja att äta en smörgås)
2a ordningens vilja/begär: Vilja att vilja på ett visst sätt. (Jag är vansinnigt sugen på godis men min 2a ordningens vilja är att jag vill inte ha den 1a ord. vilja att äta godis)
Frankfurt: Fri vilja uppstår när första och andra ordningens viljor sammanfaller. När man handlar på det sätt man vill handla.
Frankfurt: Djur har bara 1a ordn.s vilja. Och det som skiljer ut människor är att vi har 2a, men att det finns människor "wontons" (Det lät som Ebba sa Wontons) som inte reflekterar och första ordn.s viljor regerar totalt.
För Frankfurt handlar fri vilja om att handla enligt sitt "real self", enligt sina genomtänkta viljor (2a ordningens). Vi kan klandra människor som gör dåliga saker och berömma människor som gör någonting bra.
Peter Strawson: Reaktiva attityder.
Även om vi vet att en människa inte hade något val när han utförde en handling så kan vi inte låta bli att uttrycka våra attityder och reagera på det. Det moraliska ansvaret handlar om att kunna hantera dom här attityderna. Gör man någonting dåligt så kan man få stå för det, gör man något bra så kan man få beröm. Även om determinismen är sann så kommer folk reagera på folks handlande.
Dom reaktiva attityderna måste tas på allvar - annars så kollapsar samhället.
Enligt Libertanismen, vi har en fri vilja. JAG KÄNNER DET! SÅ DET ÄR SÅ. Och fri vilja är inte förenligt med determinism så det finns inte!
Libertanismens problem: Vilka alternativ har vi till determinism?
"Slump"?
"Agenter som orsakar"?
Det är centralt att vi har en kontroll över händelserna i vårat liv. Självbedrägeri eller vad du vill kalla det, att vi intuitivt känner oss fria är viktigt för att vi ska försöka överleva.
Fri vilja: Dels ska det finnas möjligheter att handla annorlunda och att agenten är moraliskt ansvarig för sina handlingar. Med denna defintion så försvinner kombinismen, kompatibilismen. Därför finns det finns ingen defintion som alla är överens om fri vilja.
